Jag lever!

Haha, alltså jag vet att det här inte är riktigt okej. Man skriver inte ett inlägg som det nedan och sen inget mer på så här lång tid. Jag råkade ut för datorstrul igen, och sen var det tentapluggsvecka, och efter det bar det iväg på semester tills jag satte mig på planet tillbaka hem till Sverige. Därför. Ber om ursäkt. Faktiskt.

Men nu är jag hemma hur som helst! Jag överlevde en termin i Monterrey, Mexiko! Med skottlossningar, bilbränder, vägblockader och rån ständigt pågående runt omkring mig har jag lärt mig massa nya saker om mig själv och hur jag funkar. Jag har sett nya sidor hos mig själv och lärt mig att hantera helt nya situationer.
Jag är väldigt glad över min termin därborta, och jag ångrar inte att jag valde varken Mexiko eller Monterrey, trots att det blev som det blev. Jag läste intressanta kurser, lärde mig mer spanska, träffade spännande och roliga människor och fick lära mig lite av den mexikanska kulturen. Och äta tacos såklart :) (och därtill lära mig skillnaden mellan tacos, burritos, quesadillas, fajitas, gorditas, enchiladas och tostadas osv, haha).

Nu har jag dock lämnat det bakom mig, och är så illa tvungen att blicka framåt..hehe. Jag har en tuff termin framför mig, med två avancerade c-kurser och en c-uppsats i nationalekonomi att klara av och åstadkomma. Det här med nationalekonomi är sannerligen en utmaning för mig ska ni veta. Det är precis på gränsen av vad jag klarar av, och det är liksom dags för mig att erkänna det nu. Främst för mig själv. Vissa kurser har jag klarat galant, men andra har jag fått kämpa för att ens få godkänt i. Men det är precis så jag vill ha det. Det är ju en värd utmaning; något som jag måste ge allt för att klara av, men som då faktiskt är möjligt! När (inte om) jag har klarat av den här terminen, och får ut min kandidatexamen i nationalekonomi kommer jag vara extremt nöjd och tacksam. Men framförallt: redo för nästa utmaning! :)
Hur som helst, det innebär att jag kommer att få kämpa denna termin. Men jag ska göra det med inspiration och glädje!

Jag förstår att det kanske finns visst intresse för bilder och storys från mina veckor av semester, men jag det känns lite utdaterat vid det här laget, tycker ni inte? Det kanske kommer en annan gång om jag får ett ryck :P Jag hade i vilket fall två fantastiska veckor i Playa del Carmen (där jag tog dykarcert!), Cancún, Tulum, Chichen Itza, México och Pachuca. Jag solade, badade, snorklade, dök och åt kokosnötter [både bra och väldigt, väldigt dåliga, bara tanken ger mig kväljningar: spydde ordentligt i ett dygn och missade därför dykningen i de fantastiska Cenotes :( ] på de tre första ställena, och fick sedan fantastisk guidning i otroliga och gigantiska Mexico City, klättrade upp på solpyramiden i Teotihuacán och fick även besöka en kompis familj i Pachuca, norr om Mexico City. Perfekt avslutning på min tid i Mexiko! Vill definitivt tillbaka igen, är så otroligt vackert och det finns så mycket kvar att se!

Så. Nu vet ni att jag är hemma, i tryggt förvar. För er som inte visste det redan :) Sorry för ett tråkigt avslut på  bloggandet om min utbytestermin (framför allt hade jag velat ha skrivit ner det för min egen skull :P Men är man lat så är man ;) ).
Vem vet, det kanske dyker upp nåt blogginlägg om min uppsatsångest eller något annat spännande under de kommande månaderna... ;)

Ha en fortsatt bra vecka!
Paz, amor y tacos!

Why do all good things come to an end...?

Nä hörni, här var det ju dåligt uppdaterat... Först för att jag hade så mycket att plugga, sen för att jag blev klar och hade för mycket roligt för mig för att hinna skriva blogginlägg och till sist för att jag tappade lusten efter att min dator pajade igen och det nu fattas mig massa bilder...Suck.

Nu är det i alla fall bara dagar kvar till jag lämnar Monterrey. På fredag närmare bestämt. Ganska blandade känslor inför det...Tråkigt att lämna den här terminen bakom sig. Underbart att få åka på semester. Skönt att komma hem och bli ompysslad av mammi. Men för att inte deppa ihop över att min utbytestermin tog slut så fort så försöker jag fokusera på det som jag inte kommer att sakna: [1]den eländing kylan i lägenheten (jag vet att det är mycket kallare hemma, men ni har det i alla fall varmt när ni sover och är inomhus!), [2] det funktionsodugliga köket med luckor som man måste ha två händer för att öppna och en diskbänk utan kant så att man alltid får en pöl på golvet när man diskar (jaja, det kan ju låta som petitesser, men jag försöker ju som sagt att fokusera på det negativa), [3] att alltid behöva argumentera om priser eftersom taxichaufförer och andra hela tiden tror att de kan (och ofta lyckas i slutänden) ta ut högre priser av oss bara för att vi är blonda, [4] härjandet i lägenheten ovanför, [5] att inte kunna gå hem själv när man varit ute, [6] hm..vad mer..? jo! vår otrevliga toalett ska bli skönt att slippa... kommer inte på nåt mer just nu, men det är ju en liten lista i alla fall =)

Ikväll blir det hejdå-middag med tjejerna och efter det är det sista internationella kvällen på en bar som heter Recontra. Förmodligen sista gången jag ser många av de andra utbytesstudenterna.

På fredag då..då sätter jag mig på flyget till Cancún. Ni vet, dit amerikanska studenter åker på spring break, och i största allmänhet ett amerikanskt turistställe. Låter inte så spännande eller hur? Tanken var först att inte stanna där något alls, utan att åka därifrån till Playa del Carmen och Tulum. Vilket fortfarande är planen i och för sig, men efter att ha fått en inbjudan att bo i en kompis semesterhus precis på stranden och få använda deras bil för att göra dagstripper så kändes Cancún ändå som ett bra alternativ :). Så innan vi lämnar Yucatan-halvön så spenderar vi ett par dagar, åtminstone, där. Ska bli underbart!! Kan inte fatta att jag redan på lördag ligger på stranden, i värmen!! Åh..

Hur som helst. Nu måste jag ta en tupplur (till, hehe). Är så galet trött. Vi hörs!

Medeltemperatur Karibiska havet: 29 grader

Här är jag om två veckor. Exakt här. Jag ska leta upp precis den här palmen, och så ska jag tänka på hur fantastiskt underbart livet kan vara. 

Denna vetskap är det enda som gör att jag pallar sitta heela den här helgen och bara plugga och söka information och skriva. Vem försöker jag lura? Copy-pastea. Ingen här som bryr sig ändå. Galet vad trött jag är, ögonen faller nästan ihop. 

Hoppas ni har det bra hemma! Saknar er! Nu är det sannerligen inte långt kvar..

Kärlek!

Jag har fantastiska roomies!

Imorse blev jag väckt av dansk födelsedagssång och en piñata =) Eller först blev jag väckt av brandlarmet, men jag fattade aldrig vad det var utan somnade om. Sen visade det sig att de gått upp och lagat frukost! Supermysig början på dagen. Omelett, frukt och pannkakor med nutella, mums! Nu sitter jag på min spanskalektion, har mycket plugg framför mig idag men hoppas på en bra dag ändå :D Mysiga mail och grattissamtal förgyller ju dagen om inte annat! Kram på er alla!

Iglesia Adventista del Séptimo Día

Förra lördagen följde jag med ett par kompisar till deras kyrka, de är sjunde dags adventister. Intressant, tänkte jag, har aldrig varit i en sån kyrka innan. Var riktigt skoj att få följa med. Den lördagen firade kyrkan dessutom 13 år, så det bjöds på mat och grejer efteråt =)

Som i vilken kyrka som helst, skulle man kunna säga.

 Syskonen Rivas

Asså det finns supergod mexikansk veg-mat, man måste bara se till att hänga med adventister =)

Ännu lite till firande av Bicentenario

Spelade lite spel...

 Red lite rodeo...

 ...och hoppade lite.

 En dansk i Mexiko har inte samma innebörd som en nål i en höstack.

Lite bilder från eftermiddagen. Nu ska jag se ett avsnitt av the Good Wife och sen ska sova. Más ó menos.

Kram på er!

Jag är lycklig.

Får man säga så? Jag är det nämligen. Det känns så i alla fall. Jag har haft några helt fantastiskt roliga månader här i Monterrey och nu när jag är inne på slutspurten så är det såklart mycket att göra och det är stressigt, men jag tror ändå att de här sista veckorna här kommer bli superroliga. Och när de är slut, alla ledsamma avsked är tagna, då ska jag få sola och bada och bara ha det härligt i över en vecka, för att sedan få se Mexico City och mina kompisar där. Och efter det får jag komma hem till ett julmysigt Uppsala. Bo hos mina föräldrar, inte oroa mig för något och bara baka julgodis och hänga med några av mina närmsta vänner. Sen kommer såklart vardagen att komma väldigt snabbt och den kanske inte är jätterolig, men den varar bara i en termin. Visst känns det läskigt att bli klar med kandidaten och ställas inför att söka jobb som inte finns och så, men samtidigt kommer jag än en gång befinna mig i ett läge då jag är helt fri och kan hitta på vilka äventyr som helst. Bara fantasin och tron är mina hinder. Och båda kan jag ju jobba på!
Nu ska vi strax åka ner på ett nöjesfält för att fira 100 år sedan revolutionen här i Mexiko och det ska bli skoj.
Jag har verkligen ingenting jag vill klaga på just nu. Livet känns roligt och spännande och jag känner mig både bortskämd och välsignad. Om det är det som kallas lycka så är det det jag känner. Inte för att livet är perfekt eller en enda lång solskensdag, men för att jag har ett lugn inom mig inför allt osäkert som väntar.
Jag mår bra. Känner glädje och lugn. Jag är lycklig. Men framför allt är jag tacksam.